Jag såg något idag som jag inte sett tidigare hos min vän och vakt i Alby han var liksom jag ledsen – arg – förtvivlad på ett annorlunda sätt så också jag nu, vi sa inget bara nickade köpte blommor. Vi hade samlat de flesta och åt en lunch. Jag hade tidigare varit runt i centrumet och pratat innan just denna dag idag, det märkliga är att det finns någon slags tyst överenskommelse i sorg och nu ”fan” får det vara nog. Vi känner till området väl och vet vilka som är kriminella och inte , efter över 20 år så vet man. En extrem erfarenhet och den går inte att byta bort.

Jag såg ett flertal av de äldre kriminella – en av de som per de facto bor i Alby men har sin kriminella karriär några mil där ifrån mötte jag på parkeringen då jag skulle åka där ifrån. Han gick emot mig jag gick rakt emot honom, jag ville ”klappa” till honom. Jag stirrade han försökte och vek undan , jag skrek att nu fan får det vara nog, han skrek tillbaka att han vet.

Du får en reptilhjärna till slut – du ser hur jäkla illa vissa mår. Du kopplar av ditt förnuft och tänker bara på andning och luft samt vilka som står vad och hur situationen är. När jag kommer till vissa områden där vi arbetar och verkar i så har jag vissa knep för att känna av olika slags spänningar.

Men när döden kommer och jag/vi är bekant eller känner offret så kommer känslorna hos mig vare sig jag vill eller inte. Jag själv får till korta kommande och tror att alla fattar. Men självklart så är det inte så. Jag stänger in mig. Biter ihop.

En av vakterna – en erfaren. Han sa att Håkan, det sätter sig i min hjärna och vill inte gå bort. Jag tänkte direkt, vad ”fan” gaggar du om? Men jag höll käft och tur vad det. Han har rätt. Så jävla rätt. Vi går på helspänn hela tiden. Utan att vi vet om detta.

I detta område de senaste åren. Skjutningar samt skjutningar där döden har blivit utgången. misshandlar. Butik – sönderslagen. Bränder. Bränder med dödlig utgång. Vapen och knarkaffärer vardag, knark langare visar öppet sin beväpning under jackan.

Fortsättning följer. Måste avsluta nu, ska iväg…..

Ordningsvakterna kommer behövas och de kommer inte försvinna, så är det bara ni behöver inte vara oroliga. Vi måste i vår bransch tänka om och tänka nytt – branschen hamnade i en jobbig situation när mani en helt galen upphandling började köpa ordningsvakter så som det vore att gå till en bankomat. Redan innan var personalläget ansträngt och kvaliten var svajig i Stockholms området. De icke kunniga blandar också ihop de olika vakt kategorierna, väktare – ordningsvakter- skyddsvakter m.m. Ser också med djup oro på uppköpare när det gäller LOU upphandlingar, många har dålig kunskap om våran bransch. Nu får vi hoppas att våra stadsdelsnämnder tar detta på allvar.

En kråka nappade åt sig en stor ostbit som låg på fönsterbläcket i en stuga. Hon flög upp i ett högt träd för att kunna äta den ifred
En räv, som strök förbi lade märke till vad hon hade i näbben. Det vattnades i munnen på honom och han sa:
– ”Kråka lilla, så vackra vingar du har. Och så strålande ögon sen! För att inte tala om din svanhals. Och ditt huvud är lika stiligt som örnens.”
Kråkan började kroma sig på sin gren. Hon burrade upp fjädrarna och försökte se stilig och nobel ut.
– ”Det är synd”, fortsatte räven, ”att en så vacker fågel som du inte kan prata. Tänk om du kunde frambringa ett ljud lika vackert som färgen på din fjäderskrud.”
Detta blev för mycket för kråkan. Hon måste ju bevisa att hennes röst var lika betagande som hennes utseende. Så hon öppnade munnen och skrek -”Krax”.
Ner föll osten, rätt i gapet på den listiga räven.
– ”Må vara att du har röst, kråka, men något förstånd har du då inte”, sa räven och försvann med osten.

– Det kostar att vara fåfäng –

Ni kanske kan historien om de två grodorna? Två kastruller med vatten den ena kokar och den andra ljummet och på väg att värmas upp rejält.

De två grodorna passerade utomhus köket och pratade om ditten och datten då de fick syn på köket och hoppade upp på bordet, den ena grodan hoppade i det kokande vattnet och den stack direkt och skrek varnande signaler till sin broder groda.

Men han flinade bara och hade lagt sig till rätta på ett löv som en slags luft madrass och mös i det härliga solskenet – medans vattnet värmdes sakta men säkert upp.

Övertid så blev grodan kokt utan att egentligen märka det.

Ha det gott. Nu jobb igen tyvärr avbruten. Men ta en funderare. Det offentliga rummet måste tillbaka på alla plan. Annars ingen lösning.

Återkommer på denna!