Hej mina vänner.

Dessa sista år så har många runt mig och mina yttre bekantskaper drabbats av cancer eller dödsfall. Det är aldrig bra att någon dör men att dö på ålderns höst och att personen ifråga upplevt mycket och har fått tagit del av livet på livets villkor då tycker jag att det kan vara något mycket vackert att persononen ifråga får gå vidare.

Men när livet rycks bort ifrån en ungdom som inte fått tagit del av livets kärlek och livets goda stunder så blir jag fruktansvärlds ledsen och förbannad, tycker att det blir ”skit” av allt.

Mitt knep för att klara detta har blivit att jag ska påminna mig varje dag att leva, leva kan låta väldigt ”klyschat” men prova själva ni som inte gör det redan, ta två minuter och eller prata med er själv om att just denna morgon och dag så ska jag njuta oavsett vad som händer. Jag ska försöka vara utanför mig själv och försöka hjälpa andra som behöver mig just idag, jag ska inte ha mig själv i focus utan ta dagen som den kommer och inte kritisera mig själv eller andra utan att förstå situationen och situationer som dessa kommer. För det finns en lösning på allt.

Framför allt så ska jag skratta åt mig själv och mina knasiga tankar och verkligen vara tacksam för det jag har.

Självklart så måste sorgen ha sin gång, livet går vidare oavsett vad som händer. Kommer alltid att påminna mig själv att livet ska levas. För mig att livet ska levas är i princip allt idag, jag är en lycklig kille just idag, det kommer självklart dagar då jag går ner mig rent mentalt men då påminner jag mig själv om att just nu för stunden ska jag njuta hur jävligt det än ser ut att vara.

Så passa på att njut ni vet aldrig när det tar slut. Sträck ut er hand och hjälp till och ni får tusen händer åter.

Vi höras.