Jag var på ett möte och då kom diskussionen igång om väktare – en av mötesdeltagarna kallade vårt skrå för väktarträsket. Jag har hört det förut men nu reflekterade jag med förljusning när det sas. Jag liksom kickade igång medans min kamrat säger att han inte hörde. Skitsnack, han hörde visst. Jag vet varför.

Det personen sa var egentligen ett erkännande på vår existens. Vakt har alltid funnits genom alla tider och det är ett av de finaste yrkena man kan ha. Vi får förtroendet av många människor och till deras egendomar att bevaka så att ingen brand eller annan skada kan uppkomma genom slarv – våda – eller brottslig gärning.

Väktarträsket kommer vara kvar så länge vi människor är kvar i en eller flera grupperingar alltid någon som vaktar eller? Sedan min vän så kommer det träsket bara att öka. Om du nu tycker att du är för fin för det så passar det mig alldeles perfekt. Nu vet jag att just du inte menade detta.

Jag är stolt över detta. Kärt barn har många namn. Det finns många – jävligt många bra svenska medborgare som är fostrade där människor som absolut vet vad som är ditt eller mitt. Rätt eller fel. Som vågar ta en konflikt och lösa bara rakt upp och ner. Har en rättspatos som skulle få många politiker att likna små bäbisar.

För att få en långvarig process att skida i förorterna så behövs dessa förebilder på vardaglig basis. Så är det. Väktarträsket är den enda sanna vägen för att få ordning och reda där ute.

mvh

Håkan – jag vet.