10 års bloggande har lärt mig mycket. Älskar när jag hör kritik och kärlek det är precis det jag vill.Läs nedan första bloggen om skolsäkerhet. Snart 10 år sedan.

Detta nedan skrev jag för ca 10 år sedan. Har varit verksam i detta i snart 30 år och är otroligt intresserad av detta. Som sagt ni som läser och är lite observanta borde nog fundera lite på vilken skola ni sätter era barn på. Läs och tyck till som sagt. Jag påverka inte bara köra omkring i en snygg leasing bil.

Hur säkra är våra barns skolor?

Jag heter Håkan Isaksson och är expert på att skapa fysisk trygghet för människor och egendom. Här intill kan du läsa lite om min bakgrund.

När jag skriver har just bombdåden i Moskvas tunnelbana ägt rum. Det bådar knappast gott för säkerhetssituationen i Ryssland och deras sydliga grannar i Kaukasus.

En sak mer på hemmaplan. Något som gör mig riktigt förbannad är historien om det här våldshotet mot KTH för ett par veckor sedan och de efterföljande ”copycat-hoten” mot andra skolor runtom hela Sverige. Min ilska riktar sig i första hand inte på det faktum att KTH-mannen släpptes på fri fot i stort sett direkt. Den enda omedelbara konsekvensen var att polisen beslagtog beslagtog hans dator. Det orkar jag inte gå i gång på.

Nej det är naiviteten som skrämmer
”Oj kan det här hända i Sverige, men ändå inte på riktigt väl”. Det påminner en hel del om attityden före mordet på statsminister Olof Palme. Jag minns att alla ansvariga i media sa att nu har vi lärt oss. Nu har lilla Sverige förstått och vuxit upp.

Ni kommer ihåg vad som hände. Anna Lindh, vår generations mest lovande politiker, en tvåbarnsmor och maka tilläts bli mördad när hon var och shoppade på NK. Vi hade uppenbarligen inte lärt oss ett jävla dugg.

Är hotet mot KTH den väckarklocka som samhället behöver för att ta till sig det här och göra något konkret åt säkerheten i våra barns skolor innan en sådan här tragedi händer här precis som det redan har gjort flera gånger i Finland och Tyskland?

Efter att arbetat med säkerhetsfrågor i skolor är jag tyvärr rätt övertygad om att svaret är nej. Det skrämmer, ursäkta uttrycket, skiten ur mig.

Ska barn och ungdomar verkligen behöva dö och vänner och anhöriga traumatiseras innan riskerna tas på allvar? Tar t ex skolans värld vara på det omfattande arbete och de slutsatser som dragits efter ”shooting”-tragedierna där? Jag vet att det finns mycket mer att göra. Bland annat är de flesta skolor livrädda för att använda bevakningskameror. Kanske tror de att bevakningskamerorna utstrålar någon form av radioaktiv strålning, vad vet jag?

 

Kommentera

Jag förbehåller mig rätten att ta bort inlägg med kränkande, sexistiskt eller rasistiskt innehåll. /H.