Skarprättare Anders Gustaf Dalman – visste ni att vår enda giljotin användes en enda gång dessutom deklarerades in i Sverige som jordbruksredskap.

Vem har rätt att döma någon till döden? Vem har det? Är det döden som är det värsta som kan hända en människa?

Ovanstående frågor är naturligtvis extremt svåra – det handlar om politik – länders lagar m.m. Men lägg bort detta och se djupare i det hela vem i ”fan” har rätt till detta?

Giljotinen som kom hit var naturligtvis ifrån Frankrike – en sneeggad svärd 45 kg tungt fem meter upp i luften kommer ner farande med en enorm kraft och skiljer ”skallen” ifrån kroppen.

Johan Alfred Andersson Ander dömdes den 14 maj 1910 till döden av Stockholms rådhusrätt, och Svea hovrätt fastställde domen den 1 juli samma år. Hur kände han då domen föll? Kände han något överhuvudtaget ?

Det finns de som säger att mördaren mottog domen lugnt och skötte sig oklanderligt i den cell på Långholmen i Stockholm där han inväntade sitt straff. Han kanske var lugn men det berodde nog på apati snarare – han kanske hade fått så mycket stryk så att han hade fått fel i skallen helt enkelt. Det finns inte en ända jävla frisk människa som skulle vara lugn här.

Straffet skulle verkställas den 23 november 1910 klockan 8.00 på Långholmens fängelsegård. Trots överklagan.

Använde giljotin
Vid denna den sista avrättningen i Sverige skulle en fallbila för första och sista gången användas. En giljotin inköptes från Frankrike; tullkrångel gjorde dock att man tvingades deklarera den som ”jordbruksredskap” innan den kunde föras in i landet.

Skarprättare var Albert Gustaf Dalman som bistods av tre söner, den yngste bara 17 år gammal. Det skulle bli Dalmans sjätte och sista avrättning sedan debuten den 7 augusti 1890, då Yngsjömörderskan Anna Månsdotter avrättades i Kristianstad.

Dalman blev utsedd till skarprättare för huvudstaden 1885 och 1901 utnämndes han till riksskarprättare med hela Sverige som arbetsfält. Han var en plikttrogen statstjänsteman som var stolt över sitt yrke.
Sveriges enda giljotin, inköpt från Frankrike. Den finns i dag på Nordiska museet i Stockholm.
A G Dalman och hans söner väntade vid giljotinen när Ander prick klockan åtta trädde ut på fängelsegården. Efter att notarie Anton Boalt läst upp domen bad Ander att få säga några ord, men nekades. Han placerade sig därefter utan motstånd på avrättningsbrädan. I samma ögonblick drog Dalman i ett snöre och fallbilan skilde Alfred Anders huvud från kroppen.

Dödsstraff vanligast
Ända sedan Karl IX år 1608 ålade svenska domstolar att döma efter mosaisk lag hade döden varit det vanligaste straffet för grova brott. I 1734 års lagstiftning fanns hela 68 brott som kunde bestraffas med denna påföljd.

Nedan text tagen bland annat ifrån populär historisk tidskrift blandat med egna källor. Stycket nedan är sjukt intressant. Läs och begrunda.

Först på 1840-talet, när riksdagen beslutade om inrättande av cellfängelser, fick myndigheterna en ökad tilltro till inlåsning som straff. Med 1864 års strafflag ersattes dödsstraffet för många brott med livstids fängelse och 1877 beslutades att alla offentliga avrättningar skulle upphöra.

Om ni inte förstod vad som stod i ovanstående stycke så får ni ta en runda till……….så vem dömer eller har rätt att döma någon till döden ena året och året därefter inte eller var det eller kan det bli tvärtom?

Eller ta denna  historia 1876, där skarprättaren Petter Steineck träffade snett och fick hugga tre gånger innan huvudet skildes från kroppen, bidrog till att de offentliga avrättningarna avskaffades året därpå. Det blev så sjukt bissart och vidrigt att man fick sluta med detta barbariska spel.

Under perioden 1800–65 avrättades drygt 600 personer i Sverige, men mellan 1865 och 1910 sjönk siffran till femton avrättade. Den 3 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige och 1973 även i krigstid.

Så vem i har rätten till detta?  Ha en bra helg – skriv gärna in.

Dela på
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks

Kommentera

Jag förbehåller mig rätten att ta bort inlägg med kränkande, sexistiskt eller rasistiskt innehåll. /H.