Jag åker på Södermälarstrand. Bakom mig hetsar en bil, stor som en mindre lastbil, svart och jävligt stor. Den åker sick, sack över de målade linjerna. Han ligger på tutan och vill att jag ska flytta på mig men jag har ingen stans att ta vägen, han saktar och tar sats kör upp i baksidan på bilen samt ligger på tutan – jag kan inte gasa på för det är två bilar framför mig samt att det nu börjar komma bilar i mötande fil, ni som kört denna sträcka vet att man har ingen stans att ta vägen heller.

Snart närmar vi oss Västerbron och då tar dumjäveln sats igen och börjar köra om. Skönt tänker jag. När jag börjar närma mig bron så ser jag att han täcker två filer så jag kommer ingen vart samtidigt så är det jäkligt skräckinjagande att stirra in de röda lysena i hans svarta stora bil, ser ut som Katla i Bröderna lejonhjärta – fattas bara eld. Jag börjar tänka på vad jag har gjort som retat denna stora satans biljävel. Nu släcks båda lysena ner och dörren öppnas och ut hoppar en kopia på IPREN mannen, gubben är extremt kort och tjock samt klot röd i ansiktet – likt min röda lilla Toyota. Han börjar kraxa något samt att han ” hyttar” med höger näven emot mig.

För några sekunder sedan så trodde jag på fullaste allvar att Clint Eastwood kopia skulle komma ut ur monster bilen slita av mitt huvud ifrån min kropp och kasta det i kanalen – jag skulle dö där och då helt enkelt. Mitt öde. Men så var det inte, jag hoppade ur bilen och gick emot honom när jag var ca tio meter ifrån honom hörde jag bara att han skrek att jag var en jävla idiot jävel. Han hoppade upp i sin bil. Han var tvungen att hoppa den lilla röda mannen annars hade han aldrig kommit upp. Han drog iväg och jag tog bilnumret.

Jag log och var glad.