Hej mina vänner, hoppas att ni har haft sköna helger och har en skön helg. Satt igår och pratade med en kompis hur litet Sverige är. Detta är både på gott och ont, twitter och facebook har också hjälpt till att se till att informationen går fortare.

Det går rykande fort – det där skvallret om företag och personer. Den som sätter igång skvallret blir för eller senare uppspikad själv. Men en sak som vi också pratade om var när man hör att ens vän svika henne eller han när det blåser lite på toppen eller i chefsjobbet.

Jag kommer själv ifrån fotbollen och där blev man snabbt ett offer om man försökte gå bakom ryggen eller lägga krok ben för någon. I mina första företag så hade jag en partner som kallade mig för konflikträdd, jag förstod inte vad han menade förrän efteråt. Det var han som inte kunde lösa konflikter utan att det blev ännu mera konflikter.

Där har idrotten hjälpt mig både som spelare och ledare. Lärt mig att jag ska lösa den lilla konflikten på direkten. Då slipper jag att den kommer tillbaka som en ”slägga” veckan senare.

Konflikter däremot skapar nu ryssarna, bara för att gå in i Ukraina – jag tror att inom en månad så är det över då är dom på plats.

Men en sak är säker oavsett om du heter Putin eller inte så har alla handlingar konsekvenser. Om jag nu går och ”pratar” strunt om att säljchefen på Säkerhets företaget mm eller  på xx  att dessa har problem med ditten och datten. Så får jag det i halsen om det inte är sanning förr eller senare.

Nu var min kompis inte igår vem som helst utan en person som har kontakter med en annan person som vill att jag ska börja arbeta där. Då hamnar jag helt plötsligt på beställarsidan.

Jag och alla på detta jordklot har karaktärsfel. Det är bara oerhört viktigt att veta vilka man har och hur man arbetar med dessa. I Sverige och i min bransch där jag varit och kanske fortsätter i så är jag bekant med flera hundratals människor och företag. Är man smart då så försöker att inte prata med kluven tunga.

Förr eller senare så stöter man på varandra och det kan bli lite pinsamt för den som gaggat skit. Varför jag sträcker fram min näve är inte för att jag är konflikträdd, utan för att det går fort där ute som min kompis sade – både i livet och i livet, hänger ni med?

Psykopater är inte konflikträdda – dom åker på smällar och lär sig inte. Dom får nya och gör exakt samma misstag. Att vakna upp och känna sig fullkomlig måste vara en ”sjuk” känsla eller skulle den vara skön? Däremot känner jag en lycklig känsla just och det är en skön känsla för mig och då vill jag i alla fall dela med mig av denna.

Vi kan bara hoppas att inte konflikten i Ukraina trappas upp!

Vi höras.