Hej mina vänner idag har jag tvättat och städat lägenheten samt skrivit lite. det som har gnagt mig mycket denna sommar är att det inte har blivit mycket läst  för Håkan har ju varit så upptagen. Not. Jag undrade idag vart jag fått mitt sug av att läsa.

Nu när jag stod i vår tvättstuga så fanns där en mangel, jag började le för mig själv, vem använder en mangel år 2014? Men så kom minnen tillbaka då när jag var liten grabb,  min mamma stod alltid vid mangeln i vår tvättstugan. När jag kom hem ifrån plugget som liten grabb sprang jag alltid förbi mamma och mangeln,  som sagt hon hade fyra barn och tvätt samt ett tag flera dagisbarn också.

Mamma kunde man se ifrån gatan där hon stod. Det luktade också alltid så gott ifrån källar fönstret. Innan man han öppna munnen så skrek hon genom fönstret vilken mat jag fick ta och när jag skulle vara hemma och att träningskläderna till fotbollen var fram plockade och låg på sängen samt att du får ta dig till träningen själv för jag har inte tid med att skjutsa. För det var det hon gjorde också, hon hämtade och lämnade mig jämt. Det var bara att gå hem – dörren hos oss var aldrig låst. Det visste alla och mina kamrater.

– Jo Håkan e du hygglig också att gå förbi ”bibblan” också, jag har pratat med dom så böckerna e framlagda, lova mig att du också tar en bok och läser.

Så var det, jag sprang till biblioteket och lånade böcker och morsan läste när hon kunde. Vilken kvinna! Här sitter jag och tycker att jag inte har tid. Vilken grin Pelle jag är. Förresten Pelle, det var en kille som gick i min parallell klass och under ett tag så slutade han alltid innan mig och gick före hem till mig. Den lilla grabben hade nämligen fått för sig att gå hem till mig lägga sig i min soffa äta glass och sprätta upp nya veckans Fantomen. Han visste ju att dörren stod öppen. Jag kunde inte gå till morsan eller farsan för att förklara läget, dom skulle bara säga, tidningen finns kvar och glass finns ju till dig min lilla vän. Fan dom hajade ju inte att man vill vara först att veta vad som händer med Mandrake o.s.v inga kladdiga glass blad m.m. Öken liksom tyckte jag.

En dag fejkade jag att jag hade magont och sprang som bara den hem bara för att hinna först till min tidning, det gjorde jag. Lyckan var gjord och jag fick min tidning och glass och soffa för mig själv. Men nu helt plötsligt fick jag dåligt samvete. Fick bjuda in grabben och vi satt och läste ihop och åt glass i stora lass.

Nä mina vänner så fort jag ska tvätta eller städa nu, så ska jag läsa eller skriva med ett leende på läpparna. Ha det gott och jag skänker en tanke till er alla ensamstående som har barn, fan vad ni är bra, ni gör ett bra jobb, många barn e jobb men mycket kärlek kan det bli!

Vi höras.