Jag är absolut inte rasist eller något annat skit – men en sak kan jag bestämt säga och ingen jävel kan ta det ifrån mig – förra sommaren så höll jag själv på att bli rånad av ett gäng som kom ifrån Marocko mitt på eftermiddagen sedan några månader efter på Rissne torg av ett annan gäng. Jag klarade mig för jag har den bakgrunden jag har. Men jag är säker på att vem som helst annars hade lämnat ifrån sig plånbok och mobil.

Marocko ungdomarna var mitt i stan. Jag är mycket säkrare i våra förorter än i stan.

Hallå! Killen påstår att han är 17 år men är i själva verket 22 eller 23 år. Skicka tillbaka alla som begår brott i Sverige som inte har någon anknytning hit. Det är tufft skit att skriva men vi gör bort oss hela tiden. Jag har med kriminella att göra på daglig basis och jag kan bara konstatera att det är med uppfostran där än vad vi själva lyckas med.

Vi vågar INTE skriva vilka som begår brott m.m. Varför? Jag har haft ett bolag som var en av själva affärs idén att jobba med mångkulturella frågor och ha många invandrare anställda.

Alla vi som gjort rätt för sig oavsett hudfärg , skrattar åt detta nu. Det är helt jävla galet nu. Statistik talar ett språk. Läs själva BRÅ:s rapporter. Jag behöver inte göra det. Jag ser dagligt vad som händer.

Hur kan en som försökt mörda en polis få fem års fängelse? Den jävla dåren ska skickas hem efter avtjänat 35 års straff arbete.

Jag är förbannad – jävligt förbannad. Detta gör så att jag mår illa – snälla rätts apparat. Vi människor inom Sverige som har rösträtt, gå nu fan och rösta. Vi lever i demokratiskt samhälle, låt inte dessa klåpare förstöra Sverige mera.

Min cykel blev stulen för några år sedan här i Freddan – dagen efter ser jag en person som cycklade på den. En person som kom ifrån Bulgarien – ja hela det köret. Jag ”frontade” honom och han visade ett kvitto. Hela den sommaren jagade jag bort dessa människor. Tyvärr är de tillbaka. Men jag ska jaga och de ska visa kvitton.

Men det är ruskigt pinsamt hur vi är emot människor. Utåt så är det ingen som vågar säga något i Sverige men i handlingar så är det annat eller? Skäms – vi måste fan våga säga ifrån när det är fel. Herregud!

”En drömmare kan bara vägledas av månskenet, och straffet är att han ser gryningen före resten av världen.”

Snart påsk – skönt. Jag verkligen älskar påsken, den spöar brallan ur andra storhelger med råge. Våren kikar fram hur försenad den än är. Fotbollen startar – energin på människor runt omkring kommer igång på något sätt. Alla varelser bara väcks lite mera till liv.

Påsken är naturligtvis en religiös händelse och det slår mig varje gång det blir påsk att jag faktiskt har gått i söndagsskola när jag var liten. Påsken får mig att gå in i en skön drömmande tid. Påsken får mig alltid att stilla ner mig och reflektera på mig själv och mina nära och kära.

Påsken är också lagom lång precis inte för kort tid och inte för lång, den är alldeles lagom. Jag är en drömmare och har alltid varit så.

Påsken är en perfekt tid att be och drömma på. Ljuset kommer också tillbaka – promenader, bara klä på sig. Gå och promenera och drömma, spelar ingen roll tid. Själv är jag ju morgonpigg liten krake. Ganska skönt att stiga upp och vara själv och laga en god frukost eller bara en kaffe och se gryningen komma fram. Sakta men säkert kliver dagen in i mitt inre. I lugn och ro bara vakna till liv.

Påsken gör också så att min läslust kommer åter – nu också målning på agendan. Många tycker säkert att jag dessutom blir mindre social men det skiter jag fullkomligt i. Påsken och jag har alltid varit i ett så länge jag kan minnas.

När jag växte upp var allt stängt – definitivt allt var stängt och det passade mig perfekt även fast det blev lite långtråkigt emellan åt.

En drömmares straff är att han/ hon får se gryningen före alla andra. Jag är en drömmare och kommer alltid så förbli.

Om du hamnar i botten någon gång och du känner att det verkligen är botten då kan dina tankar och drömmar få dig att studsa upp. Så var det för mig.

Ha det godare.

”Det finns två sorters människor, de som gör jobbet och de som tar åt sig äran för det. Försök vara i första gruppen, det är mindre konkurrens där.”

Just för stunden så har jag det extremt jobbiga men samtidigt det mest utmanande jobb man kan ha låter lite paradox över det hela men så är det.

Håller på med ett hemligt litet projekt men det kommer helt läcka ut någon gång efter påsk. Men det är en ny gammal idé jag haft i många år. Jag har alltid värnat om människan som har det lite eller mycket svårare än vad den ”normala” människan har. Jag tror och kommer alltid tro på att hjälpa andra människor som har ett handikapp eller har hamnat i en svår situation.

Ovanstående text kan nog understrykas med de som verkligen känner mig. Därför är detta nya projekt så extremt galet roligt. Sedan fick jag tag på många sent fredags eftermiddag en extremt viktig kugge i detta fick jag kontakt med igen – hon befann sig i bergen i Spanien en av de bästa! En annan som är VD på ett stort företag – det var många lösa linor som börjas sakta dras in. Jag känner igen känslan när man haft en galen idé som sakta men säkert börjar förverkligas.

Det som jag kan ge som ett tips är att har du en idé så möt så många som möjligt och prata med så många som möjligt om din idé. Berätta bara kärnan i frågan inte hur det ska gå till. De som inte förstår då – ödsla inte tid. De är energi fattiga på din idé och de behövs inte.

Tyvärr så måste man ”skriva” ner sina saker och maila anno 2018. Men vad gör det. Nu har jag börjat få mina kontakt ytor satta och det sjukt galet roligt.

Jag älskar att göra jobbet – mindre konkurrens där……………………….

Så är det naturligtvis då du bygger företag eller strukturer inom företag. Idag när jag kommer till ett nytt ställe så går min ”radar” igång i det undermedvetna.

Det är för mig och har nog alltid varit i säkerhetsfrågor  eller avdelningen ska hänga armkrok med en HR funktion. Varför nämner jag nu detta då – jo för att jag har svårt att släppa föreläsningen jag var på häromdagen på Företagsuniversitetet. Marie Hallander – Larsson.

Hon basar nu för Akademiska hus på deras HR funktion – jag vill absolut inte skrämma upp folk i onödan men har man då tagit tag i pucken efter på våra skolor efter dåren som sprang omkring och högg ner folk ? Absolut inte. Häromdagen stötte jag på problemet på en skola.

Jag kände hur otryggt det var det där – jag fick rysningar. Varför duckar då våra Rektorer ännu idag? Skrev om detta för tio år sedan. Då förstod jag att går man ut med att man ska skydda sin skola m.m. så blir man stämplad som problem skola men nu borde det ju vara tvärt om eller?

Just nu i vårt avlånga land om det är i bönen eller i tanken så finns det onda avsikter deras tankar blir till ord och sedan till handling och blir sedan till ett brott eller ännu värre en ny Breivik skjutning.

Det är snart val och denna smuts kampanj som kommer nu år 2018 kommer bli något fruktansvärt tror jag på de sociala medier som finns. Det kommer säkert bli en otrolig hätsk stämning där man gräver fram allt skit man kan hitta om motståndaren. På redaktionerna hur tänker man här då? Pratar man  etik och moral? Eller går man på skolan och sedan ut i verkligheten till cyniska kollegor som säger – Välkommen ut i verkligheten…….

Det som slår mig hårt och gör mig förbannad alltså på riktigt är hur vi människor tillåter oss luras gång på gång när det gäller skvaller och annat tjafs kring en person – det är självklart att alla människor gör detta det liksom ingår i det vardagliga samtalet på något sätt. Att alltid ha en attityd av att säga vad man tycker är inte detta anser jag. Jag tillhör nog den kategorin av människor. Skulle säga att det är ett fåtal av det slaget och då sticker vi ut och blir obekväma för många.

De som kör ovanstående stil för att framhäva sig själv i bättre dager eller i eget intresse av annat slag, det är det som stör så in i he….. lik förbannat så kan jag själv flera gånger gå på den finten även fast jag är uppmärksam på detta, jag är säkert naiv och tror de flesta gott – vad vet jag. Kom ihåg – det var inte så makalöst längesedan då vi brände häxor på skvaller. Snart påsk också.

Håkan

Att bygga nya företag eller olika grenar inom företag är det absolut roligaste jag vet och samtidigt enormt krävande. Alla som ska medverka och ro båten är kanske inte skapta för det eller ännu jobbigare de finns de som tror att de kan och de är ändå inte i hissen när den går.

Återigen dyker det upp framför mina ögon och öron den absoluta sanningen om att alla som startar upp företag inte är företagsbyggare – varför genomgår dessa människor det helvete som det måste kännas? Ligga och fundera på hur ”fan” man ska få ihop räkenskaperna.

Bara för att du heter Benny guldfot och är bra på att spela fotboll så är du ju inte skapt för att sälja fotbollar eller är duktig kock eller? Bara för att du är polis så är du kanske inte bäst i bevakningsbranschen eller? Den här listan kan göras hur lång som helst. Stötte på en gammal bekant på ett företag som är stort – helt plötsligt var våra roller liksom tvärtom jag var där med en kund och han var tjänsteman på företaget.

Kunde inte släppa tanken på hur många möten som jag varit med honom på då jag var ägare till ett bevakningsföretag och han hjälpte till att handla upp tjänster sådan är vår värld. Men åter till att skapa nytt – du måste ha människor som är hungriga – nyfikna – ödmjuka drivna av egen kraft en stor portion av social kompetens. Vart hittar man dessa då? I kinder ägget? Nä du min vän det handlar om att få människor att växa i sin egna mylla – om ni inte förstår så handlar det om att du som ledare måste inspirera den kraften som redan finns i bolaget. Dina ord genom dessa.

Om ni inte hänger med i resonemanget så ska jag försöka bena tratta ner detta. Du måste genom ditt sätt att vara få människor med dig. Det spelar ”fan” ingen roll ursäkta språket vilka affärsplaner – marknadsplaner – säljplaner m.m. om du inte själv läser och följer dessa som Moses och budorden. Alltså börja med att skita i människors dåliga sidor om du inte har råd att sätta dessa på avbytarbänken. Ta och jobba med deras goda sidor och utveckla dessa det går tio gånger snabbare och det är dessutom mycket roligare. Deras bekvämligheter kommer försvinna eller tyna bort. Någonstans så tror jag att man har det där i sig då det gäller att bygga eller hitta på nya saker eller grepp – visst hittar jag andras saker men att stjäla och köra på blir bara patetiskt alla vet om det är äkta eller inte speciellt i denna bransch. Mina vänner bygg på. Det behövs konkurrens av det bra slaget där ute och det kommer behövas ännu mera men konkurrera på schyssta villkor bara.

Det finns de entreprenörer som kämpar och kör på hur jobbigt det än är en stor styrke kram till er.

Har jobbat mycket under en längre tid vissa saker har gått bra andra mindre bra men det är som det är som farsan skulle säga – det är som det är. – Ja det klart som fan att det är som det är hur fan skulle det annars vara.

Väl insläpande där så började jag le – gamla bekanta dök upp och skratten började sitta där. Föreläsningen var en personaldirektör Marie Hallander Larsson.

Efter några minuter in på föreläsningen så klev hon rakt in i min skalle. Jag blev helt ”jäkla” stum – slungades fram och tillbaka i mina senaste 5 år utav mitt liv. Jag kunde referera till allt hon sa. Hon var tydlig och rak samtidigt lämnade hon saker öppna för egna tolkningar om det hon pratade om. Nu är det inte ofta som jag blir imponerad då någon pratar om säkerhet,  det är faktiskt sant, jag har varit med om det mesta. Ödmjukt eller?

Men nu blev jag liksom sakta indragen i något annorlunda. När jag kunde referera till vad hon sa så kunde jag samtidigt se saker ur andra perspektiv. Otroligt spännande.

Marie har ett förflutet ifrån bankvärlden – läkemedelsindustrin – postens värld den gamla m.m. Det är ju ett bra CV förvisso. Det var HR funktionen kontra säkerhetsfunktionen på företag som det skulle handla om. Men det blev annorlunda än vad jag trodde det skulle vara det blev en resa också i min historia i allt. Helt sanslöst bra för mig dessa timmar och jag hoppas att ni andra hade det lika bra som jag där . Tack Marie och ni som får chansen att få gå och lyssna gör det.

Det var en föreläsning som Secnet och Företags universitetet anordnat. Träffade gamla kurskamrater, Secnet en utbildning för säkerhetschefer. Tack Alf Lundström ordförande och Secnets styrelse samt alla andra som gjorde denna kväll.

Tacksam

Helvete – ursäkta språket. Men vad jag gjort affärer. Inte bara åt egna bolag utan åt andra också. En bra affär ska vara hållbar åt båda och då kan bara relationen dö ut på ett par sätt. Nedan följer några. Annars görs affärer under väldigt lång tid.

1. Ena parten dör och en ny ”dåre” kliver in och klåpar sig och bolagen slutar göra affärer. Har sett detta.

2. Trolöshet emot ägarna – förstår man inte när man arbetar på ett bolag att alla oavsett roll jobbar åt ägarna då ska man ut.

3. Styrningsfel – fel manskap på skutan helt enkelt. Man gör affären i egen sak också. Whats in for me. Den spyr jag på. Jag är inte naiv säger bara och skriver bara som det är.

4. Utvecklingen i bolaget stannar upp för gubbväldet växer sig fast på sina poster – jag kallar det för mossa i skägget.

5. Tjuvaktiga affärer som kommer fram när snön smälter.

6. Höga chefer som mer ägnar tid till att sätta krokben för arbetskamrater istället för att utveckla bolaget. Det sjuka och konstiga är att det finns fullt med ägarstyrda mindre bolag som sysslar med detta istället för att lyfta andra – det är ju för fan deras bolag. Här krävs många timmar hos psykolog.

7. Men till rent kriminella handlingar för att komma över kontrakt kommer alltid – alltid komma fram förr eller senare. Jag har varit med så länge och sett skiten upprepa sig flera och flera gånger.

Men att ”finta” och luras på den vita sidan och spela schack emot min motståndare älskar jag – just nu hjälper jag en uppdragsgivare i en stor upphandling men jag skulle aldrig hamna i en jäv historia eller något annat. Jag är en bevakningsgrabb helt enkelt en vanlig jävel som älskar att vara med och försöka påverka så att denna vår bransch går framåt. Teknik och människa och utveckling helt enkelt. När de tre komponenterna lirar då blir det bra.

Sist men inte minst – alla bolag måste tjäna pengar annars dör de ut – jag verkligen uppmanar taskiga inköpare av tjänster i säkerhet att gör om och gör rätt. Så att ni hamnar på rätt nivå av tjänster. Inte för lågt – inte för högt utan rätt nivå. Hur menar du nu? Ja man köper av de som har kund skapen – vetskapen helt enkelt. Jag var med om en resa med ett bolag ifrån noll till över 100 miljoner på tre år. Vi hade vetskapen och helt rätt medarbetare. Bäst personal!

Ha en trevlig helg. Det ska jag ha – göra min hobby. Gissa vad?

Vem har rätt att döma någon till döden? Vem har det? Är det döden som är det värsta som kan hända en människa?

Ovanstående frågor är naturligtvis extremt svåra – det handlar om politik – länders lagar m.m. Men lägg bort detta och se djupare i det hela vem i ”fan” har rätt till detta?

Giljotinen som kom hit var naturligtvis ifrån Frankrike – en sneeggad svärd 45 kg tungt fem meter upp i luften kommer ner farande med en enorm kraft och skiljer ”skallen” ifrån kroppen.

Johan Alfred Andersson Ander dömdes den 14 maj 1910 till döden av Stockholms rådhusrätt, och Svea hovrätt fastställde domen den 1 juli samma år. Hur kände han då domen föll? Kände han något överhuvudtaget ?

Det finns de som säger att mördaren mottog domen lugnt och skötte sig oklanderligt i den cell på Långholmen i Stockholm där han inväntade sitt straff. Han kanske var lugn men det berodde nog på apati snarare – han kanske hade fått så mycket stryk så att han hade fått fel i skallen helt enkelt. Det finns inte en ända jävla frisk människa som skulle vara lugn här.

Straffet skulle verkställas den 23 november 1910 klockan 8.00 på Långholmens fängelsegård. Trots överklagan.

Använde giljotin
Vid denna den sista avrättningen i Sverige skulle en fallbila för första och sista gången användas. En giljotin inköptes från Frankrike; tullkrångel gjorde dock att man tvingades deklarera den som ”jordbruksredskap” innan den kunde föras in i landet.

Skarprättare var Albert Gustaf Dalman som bistods av tre söner, den yngste bara 17 år gammal. Det skulle bli Dalmans sjätte och sista avrättning sedan debuten den 7 augusti 1890, då Yngsjömörderskan Anna Månsdotter avrättades i Kristianstad.

Dalman blev utsedd till skarprättare för huvudstaden 1885 och 1901 utnämndes han till riksskarprättare med hela Sverige som arbetsfält. Han var en plikttrogen statstjänsteman som var stolt över sitt yrke.
Sveriges enda giljotin, inköpt från Frankrike. Den finns i dag på Nordiska museet i Stockholm.
A G Dalman och hans söner väntade vid giljotinen när Ander prick klockan åtta trädde ut på fängelsegården. Efter att notarie Anton Boalt läst upp domen bad Ander att få säga några ord, men nekades. Han placerade sig därefter utan motstånd på avrättningsbrädan. I samma ögonblick drog Dalman i ett snöre och fallbilan skilde Alfred Anders huvud från kroppen.

Dödsstraff vanligast
Ända sedan Karl IX år 1608 ålade svenska domstolar att döma efter mosaisk lag hade döden varit det vanligaste straffet för grova brott. I 1734 års lagstiftning fanns hela 68 brott som kunde bestraffas med denna påföljd.

Nedan text tagen bland annat ifrån populär historisk tidskrift blandat med egna källor. Stycket nedan är sjukt intressant. Läs och begrunda.

Först på 1840-talet, när riksdagen beslutade om inrättande av cellfängelser, fick myndigheterna en ökad tilltro till inlåsning som straff. Med 1864 års strafflag ersattes dödsstraffet för många brott med livstids fängelse och 1877 beslutades att alla offentliga avrättningar skulle upphöra.

Om ni inte förstod vad som stod i ovanstående stycke så får ni ta en runda till……….så vem dömer eller har rätt att döma någon till döden ena året och året därefter inte eller var det eller kan det bli tvärtom?

Eller ta denna  historia 1876, där skarprättaren Petter Steineck träffade snett och fick hugga tre gånger innan huvudet skildes från kroppen, bidrog till att de offentliga avrättningarna avskaffades året därpå. Det blev så sjukt bissart och vidrigt att man fick sluta med detta barbariska spel.

Under perioden 1800–65 avrättades drygt 600 personer i Sverige, men mellan 1865 och 1910 sjönk siffran till femton avrättade. Den 3 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige och 1973 även i krigstid.

Så vem i har rätten till detta?  Ha en bra helg – skriv gärna in.