”Om jag ändå kunde finna sanningen lika lätt som jag kan avslöja osanningen.” – Cicero

Jag älskar detta citat av en grekisk filosof det säger ganska mycket om man nu orkar suga musten ur orden, jag har inte läst speciellt mycket filosofi mer en hobby läst men om då vi sätter in detta ur ett begrepp i nutid alltså hur vi lever och frodas anno 2018 – lagar och paragrafer – kriminell eller icke kriminell de som tycker eller anser att de lever ett uppriktigt och ärligt liv.

Jag har ”jagat” efter små och ganska stora bovar och rövare sedan mitten 80 talet i stort sett hela min yrkesbana visst jag har haft förmånen att starta företag också – men hur som helst är man inte helt förtappad mellan öronen eller allt för slö så borde man bli jävligt bra på detta då. Står du år ut och år in och målar en vit vägg så borde du till sist upptäcka säkert 200 – 300 hundra olika färger. Fundera på denna och då blir det ganska tydligt för den nu som orkar. Annars kan ni sluta läsa nu det är lika bra annars bir det bara flummigt för er och då blir läsaren dömande enkel.

Det är för mig uppenbart när någon är kriminell eller inte om man nu utgår ifrån våra Svenska lagar och paragrafer. Men våra Svenska lagar passar inte alla det är tydligen uppenbart, det finns tydliga trender nu i departement m.m. där de kliar sig i ”skallen” speciellt när det gäller barn visar det sig………..men nog om detta. Åter till Cicero och hans citat. Om jag ändå kunde finna sanningen lika lätt som jag upptäcker osanningen. Vad menar då Cicero månne? Jag struntar i honom om dagarna för det är ju bara citatet som är intressant för mig. Osanningen är enkel för mig och den totala sanningen är som ett mysterium alltså i ett större perspektiv.

Nu bryter vi ner det igen till oss själva och mina arbetsuppgifter och då gör ”klåparen” sanningen till osanning för att få förmånen av att ta andras pengar exempel. Då kan ni tänka er att det blir snurrigt att jaga den totala sanningen det tror jag tar absolut lika länge som jag kommer att leva.

Så då får jag lägga tonvikten av dagarna att jaga osanning men blir det ändå inte nedbrytande att hela tiden jaga osanningen och rövare? Det paradoxala för mig är då att jag jagar sanningen.

Problemet uppstår när jag jagar osanningen alltså lögnaren och rövaren och inser att han har rätt och han eller hon som bar på sanningen bär på lögnen och är i själva verket rövaren – vad gör man då som lagens väktare?

 

 

Kommentera

Jag förbehåller mig rätten att ta bort inlägg med kränkande, sexistiskt eller rasistiskt innehåll. /H.