Hej mina vänner. Frihetskämpen Nelson Mandela var på USA:s lista över terrorister ända in på år 2008……

Terrorismen har en tvåtusenårig historia. Terror som metod användes redan av de första upprorsmakarna mot den romerska staten – de judiska seloterna. En annan tidig form av terrorister var assassinerna. Så även om vår generation ibland tycks tro att terrorismen startade med Word Trade Center-attackerna, är det inget nytt fenomen. Indien och Irak är dom två länder som råkar värst ut.

Krig mellan religiösa rörelser går som en röd tråd genom historien. Oavsett politiska och ekonomiska motiv har de ofta förts i religioners namn. Under medeltiden begicks folkmord och terrorhandlingar i samband med religionskrigen mellan protestanter och katoliker. Till följd av den europeiska koloniseringen utplånades stora delar av Amerikas och Australiens urbefolkningar, vilka betraktades som barbariska icke-kristna.

Om den islamska gemenskapen ”Ummah” hotas är det enligt Koranen varje troende muslims plikt att försvara denna gemenskap genom att praktisera defensiv jihad – ett heligt försvarskrig. Det finns också en offensiv jihad som innebär en aktiv ansträngning att sprida islam till icke-muslimskt territorium. Den främsta och största jihad är att eftersträva att vara en god Muslim. Då, liksom nu, handlar det om starkt troende människor som vill att samhället ska styras av religiösa lagar.

Terrorhandlingar har använts som politiskt medel ända sedan antiken. Men det var inte förrän i samband med franska revolutionen i slutet av 1700-talet som själva begreppet terrorism (lat. terror; skräck) myntades. Då blev terror för första gången accepterat som ett instrument i statens tjänst.

I ett tal 1794 förklarade den franske revolutionsledaren Maximilian Robespierre terrorns funktion så här: ”Om en folkregerings ledande princip i fredstid är dygd, är den ledande principen för en revolutionär folkregering dygd och terror. Dygd, utan vilken terrorn är fruktansvärd, terror utan vilken dygden är maktlös. Terror är inget annat än rättvisa – snabb, sträng och obeveklig…”. Mycket av text har kommit och läst av forskning.se

  IS snabba tillväxt är en följd av dess starke ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, av privat finansiering från gulfstaterna, samt av samgående med andra sunnitiska grupper under syriska inbördeskriget. Ekonomisk och politisk diskriminering mot sunnimuslimer i Irak av Iraks shiitiskt dominerade regering har också bidragit till gruppens stöd.

IS har haft nära band till al-Qaida, men gruppens våldsamma anfall mot en rivaliserande Al-Qaida-grupp i Syrien har lett till utbredd fientlighet bland annars ideologiskt likasinnade.^[2][3] I februari 2014 klippte al-Qaida alla band med gruppen, enligt uppgift för dess brutalitet och ”ökända omedgörlighet”. IS är fortsatt officiellt betecknad som en terroristorganisation av FN, och en rad västerländska regeringar såväl som medier i mellanöstern.

IS är känd för sin extrema tolkning av sharialagar vad gäller dem som inte delar deras tro, och deras militära attacker på civila, avrättningar av män och kidnappning av kvinnor. Bland de etniska och religiösa grupper som utsatts för övergrepp finns assyrier/syrianer, turkmener, shiiter, shabaker, mandeer och yazidier. Även sunnimuslimer som motsatt sig IS härjningar har drabbats av vedergällningsattacker.

Vi höras!